Idag har jag ätit precis enligt planerna, gått min promenad och cyklat min runda. Hade sådan flax för precis när jag cyklade förbi mitt pakettutlämningsställe fick jag ett sms om att jag hade ett paket att hämta. Nästan skumt.

Jag cyklar på en cykel med tre hjul. Det gör jag för att jag har för dålig balans o koordination för att kunna cykla på en vanlig cykel. Tränade oerhört mycket på att lära mig cykla när jag var liten, men det gick aldrig. Som barn accepterade jag att ha en annorluda cykel, men sedan gick det väldigt många år utan cykel. För en tid sedan tog jag upp cyklandet igen. Väldigt skönt att inte alltid behöva ta bilen, dessutom en bra motionsform eftersom det inte blir lika mycket felbelastning som när jag går. Trots detta drar jag mig ibland för att använda cykeln när jag inte känner för att få andras blickar, kommentarer o frågor. Det är positiva blickar, leenden o kommentarer men ibland orkar jag inte.  Samtidigt känner jag mig "vanlig" när jag cyklar för det går fortare än när jag går, det är mindre ansträngande. Jag kan bli trött på segheten i min kropp, trött på haltandet och snubblandet. När jag cyklar är det inte så, då är kroppen mer medgörlig och det blir ett annat flyt.

Det finns två typer av leenden: 

• Åh vad du är duktig som cyklar (varför skulle jag vara duktigare än dig - jag har ju tre hjul)
• Hon är utvecklingsstörd (varför blir jag mer handikappad när jag cyklar än om jag inte skulle kunna cykla alls)

Jag är helt medveten om att detta är mina tolkningar och att det lika mycket kan spegla mina egna fördomar mot mig själv. Man skulle ju också kunna tolka leendena som att jag har fågelbajs på mig, har glass runt munnen, har för stor rumpa, är väldigt snygg eller har en väldigt fin cykel. Men jag har märkt att min cykel är laddad även för andra - om jag tex lär känna en ny person på nätet och berättar om mitt funktionshindern så har jag upplevt flera gånger att en cykel med tre hjul inte är helt OK. Jag har fått kommentarer som: "Den där cykeln känns läskig".

Nå ja, det lär nog bli en cykeltur i morgon med o ni som möter mig, fortsätt gärna le det är rätt trevligt ändå :)  

Tänk att det alltid är så skönt att börja på något nytt. Toma blad och nya möjligheter ligger och väntar. MEN ! Jag är en allt eller inget människa. Därför är en av mina fallgropar att inte spåra ut om något inte stämmer med vardagen. Tex: Om jag ska på middag en kväll och inte själv kan styra över vad maten innehåller då har jag svårt att hålla mig till min planering resten av dagen med bra mat och motion. Som nu fick jag reda på att jag ska bli utbjuden på middag i morgon, ska på grillning lördag och söndag. Då kommer känslan "Skit jag skulle börjat min viktresa nästa vecka". Det är så ologiskt för det är ju inte andras mat som gjort mig överviktig och restaurangmaten påverkar mig ju mindre om jag äter som jag ska resten av dagen och kanske motionerar lite extra. Detta är ju ingen tillfällig bantning som är över om några veckor o jag kommer ju alltid att bli utbjuden på middag (får jag koppas). Trött på min ologiska hjärna!