Ännu en telefontid med läkaren är över. En läkare som vill väl men som alltid får mig att bli besviken. Besviken för att han aldrig minns hur situtionen är, vad vi pratade om sist. Besviken för att jag känner att det alltid är som att börja på ruta ett och att samtalet blir ett samtal utan början, utan innehåll och utan slut. Besviken för att jag blir liten och för att jag alltid känner mig sjukare o ovissare efter samtalet än innan. Jag borde kunna ändra på det, jag är ju socionom. Jag borde kunna sätta ner foten, ta makten, men samtal efter samtal slutar på samma sätt o varje gång blir jag lika arg, arg på mig själv och arg på situationen och så tänker jag på om jag skulle göra det samma i mitt yrke. Alltid möta mina klienter från ruta ett, läsa i journalen samtidigt som jag pratar med klienten, hålla ett samtal utan början, innehåll och slut. Det skulle inte bli mycket till förändingsarbete. Besvikelsen har inslag av uppgivenhet, något som känns främmande och skrämmande för mig. En uppgivenhet som förmodligen kommer av bristen på förändring och mål.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har jag ätit precis enligt planerna, gått min promenad och cyklat min runda. Hade sådan flax för precis när jag cyklade förbi mitt pakettutlämningsställe fick jag ett sms om att jag hade ett paket att hämta. Nästan skumt.   Jag cyklar på en cyke...

Tänk att det alltid är så skönt att börja på något nytt. Toma blad och nya möjligheter ligger och väntar. MEN ! Jag är en allt eller inget människa. Därför är en av mina fallgropar att inte spåra ut om något inte stämmer med vardagen. Tex: Om jag ska...

Idag var sista dagen med tröstätande. Nu får det vara slut på detta. Jag äter på ett sätt som jag mår dåligt av.   Jag ska inte gå ner i vikt för att uppfylla några ideal eller svälta mig för att vara smal om en vecka. Jag ska minska mitt midjemått 1...